Kolumnisterna
2006-03-29: Downloads & ringtones
Jag gillar kläder, precis som många andra. Speciellt jeans. Det spelar ingen roll vad det är för märke, det är nästan oviktigt (Jag har smala ben så det som är viktigt är att de sitter bra.) Hursomhelst, jeans är väldigt dyra. Jag har inte råd att köpa jeans. Jag tycker inte att jag har rätt att bara gå in och hämta ett par i en butik utan att betala för dem. Det tycker nog inte så många andra heller. Eller om man går ut och äter, hur vanligt är det att man går därifrån utan att betala? Jag är 28 år och har aldrig ägt en bil, det har jag inte råd med. En bil är svindyr, men inte går jag väl och hämtar en på bilfirman utan att betala för den? Visst, jag är inte felfri. Jag gör inte alltid heller rätt.
Vårt samhälle bygger på utbud och efterfrågan. Det är det som styr priset på en produkt som till exempel jeans, en bil eller en cd-skiva. Musik, min passion, mitt framtida levebröd (drömma går ju). Jag kan inte leva utan den, så till den grad att jag ägnar hela min vakna tid (och ibland även sömn) åt att omge mig med musik i någon form.
Jag ska be att få ställa en fråga till massorna här och nu;
När blev det moraliskt/etiskt försvarbart att sluta betala för musik?
Den som kan ge mig en försvarbar anledning som svar på denna fråga uppmanas publicera sitt svar i gästboken här på wendymusic.com.
Och kom inte med massa sega trötta argument om att musik är så dyrt. Den är inte dyrare än något annat. Den har heller inte blivit särskilt mycket dyrare i förhållande till dagens generella prisutveckling på konsumtionsvaror.
Musik är inte så dyrt. Jag är helt säker på att alla ni som sitter och tankar ned musik illegalt fortfarande går och handlar svindyra jeans. Inte skiter ni heller att betala för maten när ni går ut med vänner och äter indiskt. Jag vet varför ni inte betalar för musik. Därför att det är möjligt att låta bli. Det är fullt möjligt att med tre musklick hämta hem alla favoritskivor som någonsin gjorts, och det utan att betala för dem.
Jag kan också förstå varför alla dönickar därute som inte är speciellt musikintresserade utan mest vill ha nåt att skaka rumpan till på fredagsfesterna eller på väg till sina underbetalda jobb, skiter i att betala för musiken de konsumerar. De är förmodligen inte smartare.
Det jag inte förstår är alla ni som faktiskt har en genuint intresse för musik, som aktivt söker efter ny musik och som till och med ibland påstår er leva för musik, hur kan ni rättfärdiga att ladda ned musik utan att betala för den? Ni är ju de största idioterna av alla. Ni är även extremt egoistiska. Ni borde ha en högre grad av medvetenhet än så. På grund av er och de andra dönickarna så kommer all kommersiell musik inom en snar framtid att vara idol-produkter. Glöm inte att skivor är en produkt precis på samma sätt som ett par jeans, på samma sätt kostar det även pengar att framställa musik och sprida den. Innan skivbolagen dött ut och alla ni idioter fattat att man, precis som för kläder eller mat, måste betala även för musik, så är den musikaliska kvalitétens regression ett faktum, och alla som vill livnära sig på musik och ge er dönickar något att lyssna på, får vara fattiga konstnärer och ha musiken som hobby...hur mycket musik ni än konsumerar.
Jag kan inget annat än att tycka illa om er. Ett två tre bitterhet. Klartslut.
/Joakim
2006-03-16: Out Of Synk
She´s out of synk
And everyone around her knows< that something is wrong
She´s out of synk
She´s got all the symptoms of< a girl who skipped a beat
She´s out of synk
A pice of ancient history she´s a walking mirage
She´s out of synk
She´s entered throught the exit and never stopped to think
Ett utdrag från “Out of Synk” från skivan “oh,no! It´s DEVO” Devo 82 (En milstolpe)
I mitt musicerande omger jag mig ideligen av maskiner som måste vara i synk.
Antingen med andra maskiner, men framförallt med sig själva för att saker och ting skall hända som tänkt.
Om nu Tex. Två maskiner skulle vara out of synk eller inte synka med varandra, så går det alltid att fixa med någon liten magisk låda (översättare) eller en djupdykning i diverse manualer, så är saken oftast tomat (gillar inte kött).
Min fundering handlar inte om hur vida she´s out of synk utan möjligheten till att jag själv är out of synk.
Tid.
Rommarna ville att allt skulle delas in i grupper om tio.
Tex. Ett år = tio månader
En vecka = tio dagar.
En dag = tio timmar osv.
Men även med ett sådant sätt räkna tid,så går det enkelt att omvandla till dagens sätt att gruppera tiden.
DEN GÅR ATT SYNKA
Maskiners tid
Maskiners tid (synk tempo) som jag nämnde i början går nästan alltid att synka.
Organiska-maskiner så som råttor, myror, elefanter osv. har också en inbyggd synk, eller ska vi säga klocka.
Litet djur, typ en näbbmus har en snabb klocka.(hög puls, hög ämnesomsättning osv.)
Lika med en kort livscykel.
Stort djur, typ en elefant har en långsam klocka (låg puls, låg ämnesomsättning osv.)
Lika med en lång livscykel.
Detta utifrån vårat sett att se på tid.
Vi är ju vana att en dag efterföljs av natt som blir till dag osv.
Som vi sedan delar in i dygn, veckor osv.
Men vem vet om en näbbmus upplever ett av våra dygn som, dag som efterföljs av dag som blir dag för att sedan bli dag.
Och sedan tre nätter på rad. (de sulle va nå´tde)
Elefanten där i mot skulle uppleva ett av vår dygn som en fjärdedel av sitt eget.
Även vi människor sägs uppleva tiden olika beroende i vilket stadige vi är.
Liten människa (läses ugn) upplever en vecka som en större tids enhet, i jämfört med en medelåders människa.
Det är här mitt synk problem kommer in.
Om det nu är så att organisk-maskiner har en klocka.
Så skulle det vara möjligt att den kan gå fel.
Om felet är konstant är det ju inga problem.
För om så skulle vara fallet går det att kompensera, åt ena eller andra hållet.
Men om felet är av typen flutter (slumpvis förändring) så blir det rörigt.
För då är frågan om man är före, efter eller om jag är som en omöjlig maskin (oberheim byggde några) med en synkdelning som helt enkelt inte går jämt upp med resten av alla klockor.
Eller fallet kan vara ännu värre.
Det kan vara den stora alltet klockan.
Den klockan som styr universums gång, som kanske har en delning som inte stämmer med min på något sätt.
Eller………
Det kan vara en trettio år kris, tjugo år av musicerande utan att ha kommit någonstans, eller för mycket rödvin blandat med för lite sömn.
Om någon vet hur man fixar flutter på den inre klockan hör av er till Wendys gästbok, för det kan finnas fler med synk problem.
OH NO IT´S FLORIAN !!!!!!!!!!!!!!!!!!!
/Fredrik
2006-01-22: Alternativ?
För cirkus en vecka sedan var jag och en polare (vi kan kalla honom ”Boom boom”) ute på lokal. Ett ställe som vi nog måste erkänna att vi är stamgäster på. Vi kan kalla det för ”källaren”. Just denna kväll när vi i berusningens tecken stod och hängde i baren insåg vi att vi blivit fört gamla! Inte så att det slog ned som en blixt från klar himmel och inte för att vi inte hade roligt men vi kände oss för gamla! Om jag överdriver en aning och om jag redan i tolvårsåldern blivit pappa, så skulle kanske rent utav en av flickorna eller pojkarna på dansgolvet ha varit min dotter eller son. Jag började tänka på den där snubben som alltid hängde på vartenda gymnasiedisco trots att han hade gått ut flera år tidigare. Hemskt! Han som klänger sig fast vid en tid som egentligen för längesen redan honom flytt men inte haft mod att gå vidare. Mina värsta fiender skulle möjligen hävda att det finns en likhet mellan mig och den snubben medan jag bestämt vill påstå att en sådan likhet inte existerar, på grund av att jag och Boom boom går till källaren av helt andra anledningar. Vi går dit för att vi bryr oss om musik! Och detta är det enda stället i vår kära stad som spelar vettig musik (enligt undertecknad). Även om jag kan hålla med er om att variationen av låtar under dom senaste åren blivit sämre ( I want to hold your hand är så vitt jag vet inte Beatles ända popdänga) så det är ändå ljusårs skillnad från de övriga krogarna. Är det så att jag och min polare blivit för gamla? Är vi för resten av våra liv dömda att gå till ”Larry’s” eller är det så att min åldersnoja bara existerar i mitt huvud? Så mina kära bröder och systrar därute i cyberrymden… finns det något alternativ?
P.S Måste det lukta bajs på krogen? D.S
/Jimmy
2005-12-04: Vem fan har planerat livet?
Min tanke är aningen försenad, på gott och ont, på grund av att jag har försökt ta reda på detta dilemma. Då jag inte har funnit något svar på detta lämnar jag nu över detta till er gott folk så att NI kanske kan ge mig ett svar. Kommer ni på något, skriv då gärna ner era funderingar i gästboken.
/Magnus
2005-10-21: Vad är lycka?
Jag börjar mer och mer tro på att det är det materiella som skänker lycka i tillvaron. De små (eller stora) saker man unnar sig med jämna mellanrum gör i alla fall mig väldigt glad. Borde inte det innebära att om man sprider ut dem så att de har rätt intervall, borde man inte vara rätt nöjd för jämnan då? Eller mattas den materiella lyckan av efter ett tag? Sitter i skrivande stund och väntar på att min ginzabeställning ska komma. Hoppas på att jag prickat in en av de lyckade sådana, ni vet den där när man är nöjd med varenda skiva man köpt. På tal om det förresten, hur kommer det sig att hur många skivor man än har så är det ändå svårt att hitta nåt gött att lägga på skivspelaren? Hur många skivor jag än köper så sneglar jag ändå bara mot de två översta raderna i samlingen (det är där det nyaste/bästa hamnar). Det är kanske ett bevis på hur kortvarig materiell lycka ändå är. Men visst är det också lycka.
Det kanske är läge att göra det bästa av tillvaron nu. Den dära fågelinfluensan ger mig the creeps. Folk sitter och är svinlugna i tv-debatter och dylikt. När det där viruset muterar så kan nog vårt härliga samhälle hälsa hem. Någon gjorde en jämförelse med spanska sjukan. Den tog död på runt 35000 personer i Sverige i början av förra seklet, och gjorde fler än 500000 sängliggande. Detta när Sverige hade en befolkning på runt 6 miljoner. Runt en tiondel av befolkningen blev alltså sjuka. Tänk om detta skulle inträffa nu. Hela samhället skulle kollapsa. Näringslivet, sjukvården, banker, livsmedelsindustrin, you name it! Framför mig har jag en bild lik den i Stephen King’s Pestens tid. Visst, kanske är det en smula överdrivet, men herregud! Många man känner skulle bli sjuka eller dö. Kanske skulle man själv vara en av dem. Så det kanske är bäst att njuta av livet medan det fortfarande går.
Nu kom brevbäraren med min ginzabeställning! Nu ska jag vara lycklig en stund.
/Joakim
